Amning
Tänk om jag visste där precis i början när amningen var så jobbig och jag tänkte varje dag att -Nä nu slutar jag! att jag fortfarande skulle amma när hon snart är 9 månader. Koko. Dock känns det skönt att det börjar gå mot sitt slut. Jag är rätt färdig med det faktiskt. Men kanske kommer jag sakna det lite när det väl är helt stop. Vid 12 månader går min absoluta smärtgräns! Sen ska jag ha mina tuttar för mig själv i en vanlig BH och sluta gå runt i mjölkfläckiga tröjor. Halleluja! Men som läget är nu ammar jag typ 2 ggr per dag, mest som mys, och tyvärr några gånger på natten. Snark!
En kvinna på jobbet som väntar barn nummer två pratade om att hon såg amningen som ett nödvändigt ont. Vi snackade lite och jag kom fram till att om (och jag säger OM) det eventuellt skulle bli några syskon till Noelia i framtiden så skulle jag faktiskt överväga att flaska direkt eller kanske vara stenhård med att bara amma i kanske 3 månader. Låter kanske trögt då amningen funkat så bra för oss med tanke på att jag alltid haft mycket mjölk, man har maten med sig överallt, Noelia växte så det knakade, man slipper resa sig ur sängen på natten osv osv. MEN det är ju fasen nästintill omöjligt att sluta amma denna tuttiga unge. Framförallt på nätterna när brösten tydligen är den ultimata trösten och helt ärligt skulle jag inte vilja ha det såhär en gång till. Jag kanske inbillar mig att det skulle vara lättare, men det är så det känns.
Håller med dig! Även om min unge slutade självmant så var ammning aldrig något för mig! Framförallt nu efteråt insåg jag hur jobbigt jag faktiskt tyckte det var! Men jag tror åp att amning är det absolut bästa för barnet och funkar det fårjag väl stå ut till ett eventuellt syskon också=)