Den 25 september...
För ett år sedan alltså. ;) inget annat.
Herregud, har det redan gått ett helt år!
Vi hade faktiskt försökt få barn i drygt 11 månader. Vi hade nog båda gett upp lite och tänkte att -Jaja nu har det iallafall snart gått 1 år och vi kan söka hjälp och utreda vad som är fel. (Man måste ha försökt i minst 12 månader innan man utreds)
Det var rent ut sagt skitjobbigt emellanåt. När man väl har bestämt dig vill man ju bara att det ska hända NU NU! Man funderar över vad som är fel och om det någonsin kommer gå. Vi ville ju så gärna bli mamma och pappa.
Den dagen visste jag redan att jag var gravid. Jag hade inte behövt göra något test egentligen. Mensen var försenad 4-5 dagar (vilket den aldrig var), mina bröst ömmade som tusan och jag bara visste det, känslan var så stark.
Vaknade jätte tidigt och gjore testet. Oooj vad jag hade väntat på denna stund. Hade sett framför mig hur jag skulle gråta av glädje. Men jag bara stirrade på stickan och tänkte något i stil med: Herrejävlar nu händer det! Det var alldeles för tidigt att väcka stackars arsim så jag gick på en lång promenad. När jag kom hem kröp jag ner i sängen jämte honom och när han vaknade viskade jag - du ska bli pappa.